Sjuk och karens. Vad gäller?

I går natt vaknade jag av illamående. Jag var uppe flera gånger på toaletten och hade antagligen drabbats av någon form av magsjuka. Gårdagen fördrevs därför liggandes i sängen och i soffan. Jag slumrade om vartannat efter total utmattning. Än så länge är jag student och behövde inte fundera på det där med karensdag och sjuklön eftersom det rörde sig om en mycket kort sjukperiod. Är du student och blir så sjuk att du inte alls kan studera kan du ändå behålla ditt studiemedel. Läs mer på Försäkringskassans hemsida. 

 

Men vad gäller egentligen kring sjukdom och karens? Det har på min praktikplats kommit upp frågor om vad som gäller om en anställd blir sjuk eller skadad och går hem en timme före arbetsdagens slut. Räknas hela den dagen som karens, endast sista timmen som karens eller nästkommande dag som karens? 

 

I lagen om sjuklön regleras hur en sjukskriving går till. I 6 § 1 st. 1p står det att det inte utgår någon lön för den första sjukdagen, alltså karensdagen. Lagen tar inte upp något om en procentuell karens t.ex. att jobbar man sju av åtta timmar får man en timme karens. Procentuella karenser är oftast reglerade i kollektivavtal eller i en policy på arbetsplatsen. Om arbetsgivaren sedan tidigare agerat på ett visst sätt angående karensregler kan det anses ha blivit norm på arbetsplatsen. Har man inte ett kollektivavtal, eller en sådan policy så gäller inte de reglerna. Det innebär alltså att vissa arbetstagare kan ha arbetat sju av åtta timmar men ändå få hela dagen som karens.

 

 

En sjuklöneperiod omfattar den första dagen då arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom och de därpå följande tretton kalenderdagarna i sjukperioden. Den första dagen i sjuklöneperioden är karensdag då någon sjuklön inte betalas, därefter betalas sjuklön.

 

Är du osäker på vad som gäller på din arbetsplats eller i din bransch? Kolla upp kollektivavtalet eller fråga din arbetsgivare om det finns någon policy på arbetsplatsen.

 

Tidsoptimist

Jag har många nyårsaftnar avlagt ett inofficiellt nyårslöfte om att jag måste bli bättre på att komma i tid. Det gäller både till jobbet och i möte med andra människor. Jag har aldrig förstått mig på människor som älskar att vara på jobbet en halvtimme tidigare för att ta en kopp kaffe eller snacka med kollegor. Jag har alltid varit den personen som sladdat in några få sekunder innan utsatt tid. Några gånger även efter. Det värsta är arbetsplaster som har en stämpelklocka. Det var alltid lika jobbigt när man såg att klockan var 10.01 när man har arbetstid kl. 10.00. I bland tycker jag dock att minuter hit och dit känns onödigt. Så länge jag utför mitt arbete, om det nu gäller min arbetsplats, så spelar väl en minut mindre roll. Dessutom är jag inte den som alltid vill stämpla ut exakt när jag slutar så någonstans tar jag väl ikapp tiden efter jobbet.

Jag är och kommer nog alltid att vara tidsoptimist och trots nyårslöften så har den endast blivit en liten förbättring. Jag vet inte vad som krävs för att jag ska bli nästintill hundraprocentig. Att bli försenad till ett möte med en kund kan bli kostsamt om kunden ifråga värdesätter det viktiga med att komma i tid. Förseningar till läkare, tandläkare, optiker m.m. kan innebära en kortare behandlingstid men full betalning eller utebliven undersökning med full betalning. Men vad gäller om du blir försenad på ditt arbete?

Man kan säga att sen ankomst är en mindre allvarlig form av olovlig frånvaro. Om det är ok eller inte att komma försent får du reda på genom din arbetsgivare. Kommer du försent ett flertal gånger men inte får någon tillsägelse kan detta räknas som en accepterad företagskultur. Om du är arbetsgivare och inte kan acceptera att dina anställda kommer efter arbetsdagens början måste du säga till den eller de personer som det berör. En arbetstagare kan inte bli föremål för en eventuell uppsägning pga. sen ankomst förrän efter det att det upprepats ett flertal gånger och att denna upprepning har skett trots att arbetsgivaren gett varningar eller tillrättavisningar.

Två månader med bloggen

 

Om jag tyckte att första månaden gick fort så har andra månaden gått ännu fortare. Och här sitter jag nu och skriver febrilt på min examensrapport.
Frågan löd: kan man blogga om juridik?
Jag har inte kommit fram till analysen än i mitt arbete men svaret än så länge är: JA det kan man.

Antalet sidvyer har ökat under andra månaden och människor i min närhet säger att det har varit mycket matnyttiga inlägg. Min förhoppning är att alla som har varit inne på min blogg har hittat något intressant. Hur mycket min blogg har spridit sig vet jag inte men att det har varit människor inne från både USA, Tyskland och Portugal vet jag i alla fall. Slumpen antagligen men ändå lite roligt. 

I min examensrapport har jag skrivit lite allmänt om Internet, sociala medier och statistik i ämnet som jag tänkte delge även er andra:

Antalet Internetanvändare ökar hela tiden runtom i världen och under 2013 använde cirka 39 procent av världens befolkning Internet. Det motsvarar 2,7 miljarder Internetanvändare. Dessa siffror kommer från ITU, International Telecommunications Union.

Nordicom är Nordiskt Informationscenter för Medie- och Kommunikationsforskning och lämnar årligen ut Mediebarometern som är en rapport om Internetanvändningen i Sverige. Enligt rapporten använde 81 % av befolkningen internet en genomsnittlig dag under 2014. Detta var en ökning med 4 % jämfört med 2013. 48 % använde sociala medier en genomsnittlig dag vilket är samma som året innan. Det är något fler kvinnor, 50 %, som använder sociala medier medan det är 46 % av männen som använder det.

Högst användare är det på kvällen mellan klockan 19-22 då 38 % använder sig av Internet. Detta är dock en marginell skillnad mot 37 % som använder Internet mellan klockan 12-17 och 35 % som använder Internet mellan klockan 17-19.

Att nätet och alla dess aktiviteter används av en stor massa är ju ett som är säkert i alla fall.

Svar på fråga om samboskap och separation

Torsdagen den 16 april skrev jag ett inlägg om Kärlek, samboskap och separation. Det kom en fråga till det inlägget som jag tänkte presentera även för er andra som inte har läst det.

Fråga:

Hur går man till väga om man har gemensamma barn och äger en bostad?
Om båda vill behålla bostaden, är det någon som har större rätt till den eller skall man dra lott typ?

Svar:

Huvudregeln säger att det är den sambon som "bäst behöver bostaden eller bohaget" som ska få egendomen. Personen blir dock skyldig att utge motsvarande kompensation. Om samborna inte kommer överens avgör en domstol vem av parterna som har störst behov av bostaden. Man får alltså vända sig till tingsrätten för att få en bodelningsförrättare utsedd.

Sen vill jag även poängtera att hamnar man i en tvist så är det en god idé att vända sig till en juridisk kunnig person inom familjerätten som kan hjälpa till att svara på frågor som dyker upp samt ser till att allt sker som det ska.

Kärlek, samboskap och döden

Tyvärr kan ett samboförhållandet även ta slut på grund av att någon går bort. Då kan det vara viktigt att samboparet hade sett över den juridiska delen. Annars kan det ofta resultera i tråkigheter mellan den kvarvarande partnern och den avlidnes familj.

Man ärver inte varandra i ett samboförhållande om de inte har skrivit testamente. Avlider den ena sambon är det endast den efterlevande sambon som kan kräva bodelning enligt sambolagen. Den avlidnes arvingar har alltså ingen rätt att göra detta på egen hand. En sådan begäran måste senast framföras när man utför bouppteckningen. Det finns en skyddsregel i 18 § sambolagen för den efterlevande sambon. Den personen har alltid rätt att erhålla samboegendom till ett sammanlagt nettovärde om två basbelopp. Om man som sambo äger minst samboegendom vid tiden för dödsfallet kan en bodelning vara den enda möjligheten att jämna ut egendomsförhållandena. När en efterlevande sambo begär bodelning kommer denne att undanta hälften av värdet på bostad och bohag innan resterande kvarlåtenskap fördelas till arvingar.

I många fall är det bra att ta kontakt med en juridisk sakkunnig i dessa frågor. Det bästa är såklart att man som sambopar faktiskt diskuterar igenom hur man önskar ha det ifall det skulle vara så att någon hastigt går bort. Att skriva ett testamente är en god idé.

Ett tråkigt fall som blivit uppmärksammat är författaren Stieg Larssons samboskap med livskamraten i 32 år, Eva Gabrielsson. De hade aldrig skrivit något testamente så när Stieg hastigt gick bort 2004 ärvde Stiegs far och bror det mesta. En tvist uppstod därefter om rättigheter till bokmanus och annat. Läs här en artikel från Svenska Dagbladet 2007 i ämnet.

Tänk efter innan det är för sent. Tyvärr vet vi ju aldrig vad livet vill med oss. Därför är det bra att ha en öppen dialog med sina nära och kära och vara förbered på oförutsedda händelser.

 

 

Kärlek, samboskap och separation

 

Kärleken som var så fantastisk gjorde att ni flyttade ihop och ingick ett samboskap. Ni valde då att köpa en gemensam lägenhet eller kanske ett hus och ni har även hunnit med att köpa lite gemensamma möbler till ert gemensamma boende. Så har ni tyvärr kommit till den dagen när det inte funkar längre. Vad händer nu med era gemensamma saker? Och hur gör ni med lägenheten eller huset, måste ni sälja det?

 

Samboförhållandet har upphört och den egendom som ska bli föremål för bodelning enligt sambolagen är endast bostad och bohag som har förvärvats för gemensam användning. Bodelning enligt sambolagen följer principerna för bodelningen vid äktenskapsskillnad, sambornas andelar i boet ska beräknas och skulderna ska täckas. Det finns en jämkningsregel som gör att om det skulle vara oskäligt att göra en vanlig hälftendelning av samboegendomen så ska man inte göra detta. Vill ni inte att sambolagens regler om bodelning ska tillämpas kan detta ske genom ett överenskommet avtal. Avtalet ska vara skriftligt och undertecknat av bägge parter men registreras inte någonstans.

Bodelning innebär alltså att bostadsrätten eller huset som har köpts samt möbler och saker i bostaden som köpts efter samboskapets ingående ska delas upp. All annan egendom faller utanför sambolagens bodelning. Det är inte obligatoriskt att göra bodelning efter att samboskapet har upphört. Bodelning sker bara om någon av parterna begär det. Varje part har ett år på sig att begära att en bodelning ska ske efter det att samboförhållandet tog slut. 

Om inget avtal finns ska den av er som har störst behov av att behålla bostaden få göra det samt bohaget. Detta ska i sådana fall ske mot avräkning för värdet av egendomen om det i övrigt är skäligt. Den som inte får bostad eller bohag har alltså rätt till ersättning från den andra sambon.

Förhoppningsvis kan samboparet som väljer att gå skilda vägar lösa situationen på bästa sätt för bägge parter så att båda blir nöjda. Det är inte fel att anlita en juridisk kunnig person om ni har gemensam samboegendom till ett högt värde. Har ni däremot en hyresrätt och tillsammans har köpt en soffa och ett bord är det enklare att lösa detta på egen hand.

 

Vad innebär ett samboförhållande?

 

Du och din flickvän/pojkvän har bestämt att ta ert förhållande till nästa nivå. Att släpa på väskor hit och dit har blivit för jobbigt och ni har nu bestämt er för att ni ska flytta ihop och bli sambos. Ni funderar på att skaffa eller köpa en lägenhet eller något gemensamt boende. Men vad innebär egentligen ett samboförhållande och vad har ni för rättigheter och skyldigheter om förhållandet av någon anledning tar slut? För det första måste vi förtydliga vad som menas med ett samboförhållande.
 
Ett samboförhållande ingås genom att två personer flyttar ihop och lever i ett parförhållande och detta sker formlöst. Sambolagen är könsneutral så lagen gäller för alla sambopar. Personerna i samboförhållandet får dock inte vara gifta på varsitt håll och ni kan inte vara fler än två stycken i ett samboförhållande.

I bland kan det föreligga tveksamheter ifall ett samboförhållande faktiskt existerar eftersom de inte registreras i något offentligt register. I förarbetena till sambolagen anger lagstiftaren att ett samboförhållande bör ha pågått under en viss tid för att kallas ett samboförhållande och de anger sex månader som ett riktmärke. Om avsikten var att samboförhållandet skulle vara varaktigt ska man dock inte tolka sex månaders rekommendationen för noga. Om ett samboförhållande har förelegat eller inte avgörs med hänsyn till alla omständigheter i det aktuella fallet. Oftast brukar den frågeställningen bara uppkomma om det har uppstått en tvist mellan de aktuella personerna. Ett samboskap kan bland annat upphöra om paret ingår äktenskap, om de flyttar isär eller om någon avlider.

I morgon får du reda på vad som händer om ni väljer att avsluta samboförhållandet genom att ni ska flytta isär.