Underbara lördag är här. Jag har varit och tränat och hejat på Kalla och övriga svenskor under 3-milen. Så fantastiskt att ännu en medalj är bärgad under skid-VM. Nu tar jag det lugnt fram till melodifestivalen ikväll och tänkte ge er fortsättningen på min historia från i torsdags.
Första månaden hade gått och även andra månaden. Timlönens
storlek hade jag fått reda på i mejlen sedan tidigare och pengar kom in på
kontot. Men anställningsavtalet kom aldrig. Efter ca 3 månader hade jag
tröttnat. När de under sommaren skulle organisera upp ett arbetsschema för
hösten svarade jag att jag inte tänkte jobba något under hösten eftersom jag
inte fått något anställningsavtal. Då gick det undan med avtalet kan jag säga.
Eftersom jag tidigare sagt att jag kunde jobba under hösten hade de ju räknat
med att jag skulle vara där. Några dagar senare hade jag ett anställningsavtal
i handen. Hur svårt kan det vara?
Under den här perioden ifrågasatte jag även lönen. Det stod
endast timlön på lönespecifikationen men ingen semesterersättning. De svarade
mig att semesterersättningen ingår i den timlönen som de meddelat.
En arbetsgivare får inte baka in semesterersättningen i
timlönen utan ska specificera vad som är vad. Semesterersättningen kan
arbetsgivaren välja att betala ut varje månad eller som en klumpsumma på
slutlönen. Semesterlagens regler gäller om det inte
finns kollektivavtal eller står reglerat i anställningsavtalet. Eftersom jag
inte hade fått något anställningsavtal hade jag enligt semesterlagen rätt till
12 % i semesterersättning av min intjänade lön. Vid tillfället hade jag inte
tillräcklig kunskap om detta eller om det var att jag inte vågade stå på mig
mer. Jag kommer faktiskt inte ihåg. Jag godtog deras resonemang helt enkelt.
Den här arbetsgivaren stod inte
högt i kurs hos mig och jag ville helst bara avsluta mitt uppdrag. Och det där
anställningsavtalet som jag då äntligen hade fått. Hur bra var det tror ni? Ja
det får ni läsa om i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar