söndag 1 mars 2015

Sista delen på historien kring anställningsavtalet


Ja som sagt anställningsavtalet hade jag då äntligen fått efter ca 3 månader. Men när jag väl hade fått det och läst igenom det så kändes det inte bra. Ni vet den där känslan i magen som säger att man ska tänka till en extra gång. Jag läste igenom det flera gånger och ringde även upp mitt fackförbund för att rådfråga. De hade sina synpunkter och känslan var att de var ett "slavkontrakt". Till exempel skulle jag själv ansvara för att lösa mina arbetstider vid sjukdom. Dessutom var det väldigt otydliga regler för uppsägning. Det stod både att avtalet gällde terminsvis samtidigt som det var 2 månaders uppsägningstid. Vilka arbetstider jag skulle ha fanns inte ens med och inte heller något om försäkringar. De jag pratade med på mitt fackförbund tyckte att jag skulle ta och kolla upp vad det var som gällde. Sedan påpekade han även att timlönen var låg och att jag skulle ha semesterersättning. Han tyckte att det verkade som om det var en oseriös arbetsgivare.

Det kändes skönt att prata med mitt fackförbund för att få reda på om det var jag som var nojig eller om det faktiskt var ett dåligt anställningsavtal. Några dagar senare när jag var på plats och arbetade sa jag att jag inte tänkte skriva på det för jag hade vissa åsikter kring det. Jag jobbade vidare med de timmar jag hade accepterat, dels för min egen skull för att jag ville göra ett bra jobb och dels för att verksamheten inte skulle påverkas i ett första skedde.

Jag fick ett kort tag efter det äntligen samtala med chefen angående kontraktet. Vi hade olika åsikter om vad som borde finnas med och hans argument för vissa saker som jag tog upp kändes märkliga. Det kändes inte som om han ville de anställda sitt bästa. Både innan, under och efter samtalet kände jag att det här är ingen arbetsplats jag ville fortsätta på. Vilket i sig var synd eftersom jag trivdes med arbetsuppgifterna. Jag fortsatte att jobba ytterst få timmar under hösten som jag hade tackat ja till tidigare och jag jobbade alltså utan ett anställningsavtal. Jag skrev aldrig på det. Det är ju inte det bästa scenariot men jag fick ta det som det var även om jag var lite nervös när det var dags för min slutlön. Pengarna kom dock efter terminens slut och jag hade redan tackat för mig när den kom. Känslan när jag hade gjort mitt sista åtagande var fantastisk. Utöver det hade jag samtidigt lärt mig en hel del om arbetsrätt.

Tänk på det att börjar du ett nytt arbete ska du ha en anställningsbekräftelse inom 1 månad. (Se mer i mitt inlägg från den 26 februari). Skriv aldrig på en bekräftelse, ett avtal eller något annat innan du verkligen har läst igenom det. Fundera och ifrågasätt. Sen är ju som tur är inte alla arbetsgivare som har märkliga avtal och som vill något illa. Men skriv bara på sånt som du vet vad det innebär. Och den där magkänslan, det kan också vara bra att lyssna på, eller hur?!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar