Dagens Europeiska union, EU, har bland annat sin grund i ett europeiskt samarbete mellan sex länder efter andra världskriget med syftet att säkra fredsarbetet genom en gemensam kol- och stålproduktion. Man försökte även upprätta "Europeiska försvarsgemenskapen" och "Europeiska politiska gemenskapen" men misslyckades. Därefter har utveckling dock skett och det sker genom nya fördrag mellan medlemsländerna. En viktig del var Romfördraget som trädde i kraft 1958 med syfte att utveckla det ekonomiska samarbetet med en gemensam marknad för varor. Under de kommande åren bildades flera gemenskaper och samarbeten mellan olika länder. Vid en sammanslagning av tre gemenskaper 1967 fick dessa gemenskaper namnet EG, Europeiska gemenskaperna. Europeiska unionen, EU, upprättades 1993 genom ett nytt fördrag. Därefter var gemenskapen uppdelad på olika avdelningar genom en så kallat trepelarfunktion med både EG-rätt och EU-rätt. 2009 tog man bort pelarsystemet och EG blev enbart EU.
Sverige anslöt sig till EG 1995 tillsammans med Finland och Österrike som land nr 13-15. För att kunna bli medlem krävs det bland annat att det är en europeisk stat som ska respektera principerna om frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och rättstaten. I dag är det 28 medlemsländer och sex länder som kandiderar till EU. Det är ett komplicerat förfarande att bli EU-medlem och det tar lång tid. När det ansökande landet väl uppfyller villkoren för medlemskap måste det införa EU:s lagstiftning på alla områden.
Sedan vi i Sverige anslöt oss till EU måste hänsyn tas till det som beslutas inom ramen för EU-samarbetet. Vi kan till exempel inte nöja oss med att beakta vår nationella rätt utan vi måste i hög grad även beakta den så kallade EU-rätten. I en del fall är det EU:s regler som har företräde framför vår egen grundlag. Vissa beslut som fattas av EU är överstatliga beslut som binder samtliga medlemsstater. Mellanstatliga beslut kallas de beslut där EU saknar kompetens att fatta bindande beslut, inom områden som medlemsländerna har bestämt ska fortsätta att utvecklas mot en gemensam hållning. De mellanstatliga besluten innebär att man som medlemsland inte kan bli bunden av ett beslut det satt sig emot, vilket är fallet i de överstatliga besluten.
Sverige representeras av regeringen och riksdagen genom att de medverkar på olika sätt och på olika nivåer i samarbetet inom EU. Det är dock regeringen som företräder Sverige i EU, med ansvar inför riksdagen. Vi ska följa EU-rätten som är uppdelad i primärrätten och sekundärrätten. Primärrätten utgörs av fördragen som är den "rättsliga grunden" för länderna i gemenskapen. Sekundärrätten innefattar förordningar, direktiv, beslut, EU-domstolens praxis samt internationella avtal som EU ingår med andra utomstående stater. Man kan säga att sekundärrätten kompletterar och fyller ut fördragen för att i praktiken möjliggöra att samarbetet fungerar effektivt.
En förordning kan liknas vid våra nationella lagar. Det innebär att när EU beslutat om en förordning så är den direkt tillämplig i samtliga medlemsländer, bindande och med samma innebörd. Medlemsländerna får alltså inte vidta några åtgärder som går emot förordningens innehåll. Om den nationella lagstiftningen strider mot en förordning ska man tillämpa EU-förordningen.
Direktiv kan man säga är olika slags mål som ska uppfyllas men med vilka medel de ska uppfyllas får medlemsländerna avgöra på egen hand. Det kan innebära att ett land ändrar i befintlig lagstiftning, gör ny lagstiftning eller så händer ingenting om landet redan har lagstiftning som gör att målen uppfylls. Direktiven är alltså inget krav som gör att medlemsländerna måste genomföra något på exakt samma sätt, det är istället ett sätt som bidrar till en harmonisering av ländernas lagstiftning. När det kommer ett direktiv följs det alltid av en tidsangivelse när direktivets mål senast ska vara förverkligat genom t.ex. nationell lagstiftning. Ett medlemsland som underlåter sig att följa ett direktiv kan i värsta fall hamna i EU-domstolen. Sverige har vid flera tillfällen fällts i domstolen för bister i genomförandet av olika direktiv.
Ett beslut riktas oftast till en eller flera bestämda adressater. Det kan t.ex. vara till specifika individer, företag och även medlemsländer. Besluten är helt och hållet bindande för den som är adressaten. Ett beslut kan handla om jordbruksstöd eller brott mot EU:s konkurrensregler.
EU-domstolens praxis gäller för alla medlemsländer och de har t.ex. kommit fram till att EU-rätten har företräde framför nationell lag (även grundlag). Om inte detta var fallet hade samarbetet inom EU närmast blivit omöjligt.
EU-rätten är som sagt ett stort område och det är många delar att ha koll på. Hoppas att du genom detta inlägget har lärt dig något nytt om EG och EU och att du nu vet att det är samma sak, fast ändå inte :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar