Vad gäller kring avtal?

Förmögenhetsrätten är en huvudavdelning inom civilrätten och reglerar de ekonomiska rättigheter och skyldigheter mellan två eller flera parter. Gäller det parter som är släkt med varandra tillämpas oftast familjerätten. Det jag kommer skriva om nu gäller på förmögenhetsrättsliga avtal.

 

Avtalsfrihet är en grundläggande princip som innebär att man får avtala med vem man vill och om vad man vill samtidigt som du inte behöver avtala om du inte vill. Det finns dock undantag så avtalsfriheten är inte absolut. Till exempel finns det lagar som säger att ett avtal kan inte vara sämre än vad som framgår av lagen. Ett annat exempel är ett försäkringsbolag som inte utan särskilda skäl kan vägra en konsument att teckna en normal konsumentförsäkring.

 

I går skrev jag om det gamla latinska uttrycket pacta sunt servanda. Det innebar som sagt att avtal skall hållas och att man i vissa fall är tvungen att göra det för annars kan man bli utsatt för sanktioner t.ex. i form av skadestånd. Ett avtal innebär att parterna får rättigheter och skyldigheter gentemot varandra.

 

Ett avtal måste ibland ingås med bestämda former så kallat formalavtal som generellt innebär skriftligen. Det gäller t.ex. vid köp av tomträtt, bostadsrätt samt många arrendeupplåtelser. När det gäller gåvor måste avtalet fullgöras. Det betyder att ett löfte om en gåva inte är bindande förrän den aktuella gåvan har överlämnats till mottagaren.

Åter till historien från gårdagen. Muntliga avtal är lika giltiga som skriftliga. Fördelen med ett skriftligt avtal är att det är lättare att senare bevisa vad det är man har kommit överens om. Detta gäller särskilt då det har gått lång tid sedan man träffade avtalet. När det har passerat lång tid, som i fallet med M/S Silverpilen, kan det vara svårt att komma ihåg alla detaljer som diskuterades i samband med att man slöt avtalet. Om ett avtal ska vara skriftligt eller muntligt är såklart en avvägningsfråga. Det man bör ta hänsyn till är avtalets juridiska och ekonomiska omfattning. Tilliten till motparten bör också tas med i bedömningen.

 

Sedan finns det avtal som varken är skriftliga eller muntliga utan underförstådda. Detta kallas för konkludent handlande och innebär att en part genom sitt handlande visar att man vill ingå ett avtal. Detta gäller även för oavsiktliga handlingar som i vissa fall kan uppfattas som att man vill ingå ett avtal och leda till avtalsbundenhet. Det man ska tänka på är att man genom passivitet eller aktivt handlande kan bli bunden i avtal genom konkludent handlande. T.ex. en part har ingått ett arbete med en annan part men inte har upprättat ett skriftligt avtal. Om de faktiska omständigheterna talar för att ett avtal förligger, innebär det att den första parten blir tvungen att betala för att de inte har påtalat att det inte finns något avtal - passivitet.

 

När det gäller historien kring M/S Silverpilen och Försvarsmakten tycker jag att det borde ha upprättats en skriftlig överenskommelse mellan parterna. Detta eftersom det ändå rörde sig om att åka igenom ett skyddat område som är en ganska viktig detalj. Att M/S Silverpilen ändå verkar ha kunnat göra detta under nästan 40 års tid utan att Försvarsmakten har agerat tidigare kan uppfattas som om Försvarsmakten genom sin passivitet har godkänt att detta är ok och att det finns ett avtal som är underförstått. Vad som mer har kommit fram i utredningen och vad domstolen kommer döma får vi se framöver.

Tänk på att om du upprättar ett muntligt avtal, se till att inte hamna i en tvist. Och om du hamnar i en tvist skulle du sett till att du hade vittnen vid överenskommelsen som även lever när tvisten uppstår och som kan intyga att överenskommelsen faktiskt existerar. Dessutom ska du aldrig vara passiv i flera år angående en angelägenhet som du inte tycker är ok för att helt plötsligt säga STOPP! 

 

Något som är oklart?